Under det kalla kriget iakttog Sovjet med misstänksamhet det alliansfria Sveriges samarbete med flera västmakter. Bland annat samarbetade Sverige med Storbritannien och USA i kartläggningen av Sovjetunionen i form av just signalspaning från luften.
Ombord på DC-3 79001 fanns åtta man bestående av pilot, flygsignalist och färdmekaniker från flygvapnet samt fyra signalister och en gruppchef från FRA. Det sista som hördes från besättningen, efter starten från Bromma klockan 09.05, var ett avbrutet anrop klockan 11.25. Trots att eftersökningarna pågick dygnet runt dagarna efter försvinnandet var det först den 15 juni som det hittades spår efter DC-3:an i form av en ouppblåst gummiflotte. Flotten hade spår av splitterskador vilket antydde att flygplanet hade blivit beskjutet men ingen ur besättningen återfanns. Eftersom det officiellt bara rörde sig om ett vanligt militärt transportflygplan tystade den svenska regeringen och Försvarsmakten ned flygningens verkliga syfte. Det vill säga att DC-3:an användes för att bedriva signalspaning mot Sovjetunionen.
Catalinaaffären
Tre dagar efter försvinnandet attackerades ett svenskt spanings- och sjöräddningsplan av typen Catalina, som deltog i sökandet efter DC-3:an, av två ryska jaktflygplan av typen MiG- 15. Samtliga i besättningen överlevde och räddades av ett västtyskt handelsfartyg. Denna händelse fick benämningen Catalinaaffären och genom att fokusera på denna nedskjutning kunde myndigheterna minska fokuseringen på den försvunna DC-3:an och minimera risken att DC-3:ans verkliga syfte avslöjades.
Erkännande efter 39 år
De sovjetiska anfallen mot de två svenska flygplanen blev början på en skarp diplomatisk konflikt mellan Sverige och Sovjetunionen. De sovjetiska myndigheterna förnekade inblandningen i DC-3:ans öde men år 1991, då det politiska klimatet var öppnare, erkände Sovjetunionen att de genomfört nedskjutningen av flygplanet.
Flygplanet återfunnet
Nedskjutningen av DC-3:an och Catalinaaffären blev starten på de mest dramatiska dagarna i den nutida svenska försvarshistorien och det kalla kriget kom även att direkt drabba Sverige.
År 2003 återfanns flygplanskroppen efter DC-3:an på 125 meters djup cirka 50 kilometer öster om Gotska Sandö av ett privat forskningsteam. Den 19 mars 2004 bärgades vraket efter Tp 79001. Även kvarlevorna efter fyra av de åtta besättningsmännen återfanns och identifierades.
Flygplansvraket transporterades till Musköbasen där en av Försvarsmakten tillsatt haveriutredning har arbetat för att, med hjälp av de materiella fynden, få reda på vad som hände den 13 juni 1952. Utredningen blev färdig i maj 2007 och finns bland annat att köpa i Flygvapenmuseums butik. Du kan även läsa mer om haveriutredningen på Försvarsmaktens hemsida. På Svensk Flyghistorisk Förenings hemsida kan du ställa frågor och diskutera händelsen och utredningen om DC-3:an, välj sidan Flyghistoriskt Forum.
Ska visas på Flygvapenmuseum
Flygvapenmuseum och Armémuseum har tillsammans med andra konserveringsexperter arbetat med att rengöra, korrosionsbehandla och konservera flygplanet och dess utrustning. Efterhand har detta material förts över till Flygvapenmuseum där vraket efter DC-3:an kommer att visas för allmänheten i de nya utställningarna om Sverige och det kalla kriget.