Det värdefulla järnet

Koppar var en eftertraktad metall under början 1600-talet, men från mitten av 1600-talet blev järn den viktigaste metallen. Järn användes till spik, hästskor, verktyg och redskap, men även kanoner, som tidigare mest gjutits av brons (90% koppar), kunde nu gjutas av det sega svenska tackjärnet. Allt mer järn användes över hela Europa. Många länder köpte nästan allt sitt järn från Sverige.

Den svenska tillverkningen av gjutna järnkanoner startade omkring år 1560 då de första lyckade gjutningarna ägde rum. Men först på 1620-talet tillverkade man så många kanoner att den svenska krigsmakten kunde räkna med att få alla kanoner de behövde från hemlandet.

Styckebruk

Järnkanoner tillverkades vid styckebruk. ”Stycke” är ett gammalt ord för kanon. De flesta styckebruken låg i Södermanland. Där fanns den bästa järnmalmen. Styckebruken låg bl a i Finspång, Åker, Ehrendal, Julita, Svärta, Nävekvarn och Stavsjö.

Holländska ägare

De flesta styckebruk ägdes av en holländare som hette Louis De Geer och hans kompanjoner. Den svenska staten var skyldig De Geer pengar för vapenköp och lån under det trettioåriga kriget. Det var därför han fick driva så många styckebruk i Sverige.

Från Holland tog de med sig skickliga tekniker som arbetade i styckebruken. Under andra hälften av 1600-talet lyckades de fyrdubbla försäljningen av ”stycken”. Sverige blev en av de främsta tillverkarna av järnkanoner i Europa.

Bild 1 - Modell av Finspångs styckebruk, gjutformar

Bild 2 - Modell av Finspångs styckebruk, gjutning

Bild 3 - Modell av Finspångs styckebruk, översikt

Bild 4 - Modell av Finspångs styckebruk, borrvinden

Bild 5 - 6-pundig kanon, gjuten i Finspång

Text - Finspångs styckebruk

Elevuppgifter

Diskussionsunderlag/facit för lärare