Soldater i trettioåriga kriget

Här får du veta hur man fick soldater att gå med i armén. Svenska bönder tvingades att bli soldater. Andra soldater värvade man för pengar. Krigsfångar stoppade man in i den egna armén. Brottslingar kunde dömas till att bli soldater. Du får också läsa om vilka olika typer av soldater det fanns, infanteri och kavalleri.

Trettioåriga kriget slukade människoliv. I början kunde man samla 30 – 40 000 soldater i den svenska armén till ett slag, men det blev svårare ju längre kriget pågick. De flesta soldater dog av sjukdomar och svält. Endast en liten del av soldaterna dog i fältslag. Nya soldater fick man på flera olika sätt.

Utskrivning

De flesta av de svenska soldaterna togs ut bland bönderna. Staten bestämde t ex att en av tio vapenföra män skulle tas ut till soldat. I varje by bestämde några personer, bl a prästen, vilka som skulle väljas ut. Det var inte många som kom levande tillbaka. Därför sågs det nästan som en dödsdom att bli utskriven som soldat.

Värvning

Antingen gjorde man avtal med befälhavare och hyrde in färdiga förband med flera soldater, eller också anlitades värvare som reste runt och värvade enskilda soldater. Den värvade fick först en värvningspeng som kallades för ”lega”. Därför kallas också dessa soldater för ”legoknektar” - soldater som slåss för pengar.

Sold

Soldatens lön kallades för ”sold”. Solden betalades inte ut så ofta eftersom det alltid var ont om kontanter. Det var istället genom plundring en legoknekt kunde bli rik. De värvade soldaterna i den svenska armén kom från många olika länder men de flesta kom från Tyskland.

Krigsfångar

Soldaterna under trettioåriga kriget slogs inte av lojalitet mot sitt land eller sin religion, utan framför allt för pengar. Segrarna på slagfältet övertog ofta fiendens soldater som sedan fick strida för deras armé.

Straff

Det kunde vara ett straff att bli uttagen till soldat. Vanliga brottslingar togs ut, men också ”försvarslösa”, arbetslösa eller studenter som misskötte sig.

Infanteri

Soldater som strider till fots kallas för infanteri. Alla soldater bar värja. Det fanns två olika typer av fotsoldater: pikenerare och musketerare. Pikenerarna använde långa pikar som vapen. En pik var 5 - 6 meter lång. Musketerarna använde musköter (gevär).

Kavalleri

Soldater som strider till häst kallar man för kavalleri. Det fanns två olika typer av kavalleri under trettioåriga kriget, lätt och tungt. Det lätta kavalleriet bar endast en liten rustning bestående av bröstplåt, ryggplåt och en hjälm. Det tunga kavalleriet bar en rustning som nästan täckte hela kroppen. Rustningen var mycket tung, den kunde väga 25-30 kilo.

Det var mycket viktigt att kunna styra sin häst på slagfältet. För att göra det använde man olika typer av bett. Hästarna blev skrämda av skotten och skriken och det var inte alltid så lätt att styra dem dit man ville. Betten var ofta mycket obekväma för hästen.

Bild 1 - Utskrivningsrulla från Bygdeå socken

Bild 2 - Modell föreställande soldater i trettioåriga kriget

Bild 3 - Rustning för pikenerare

Bild 4 - Hjälm för pikenerare

Bild 5 - Rustning för tungt kavalleri

Bild 6 - Harnesk för bröst

Bild 7 - Harnesk för rygg

Bild 8 - Hjälm för lätt kavalleri

Bild 9 - Stångbett

Bild 10 - Musköt med luntlås

Bild 11 - Värja, 1600-talets mitt

Bild 12 - Värja för officer vid kavalleriet