”Till furagekontrollofficer utses rm Löwenhielm”. Med detta vardagliga beslut, hämtat från regementsorder nr 1 1930, inleddes Livregementets till häst verksamhet under det nya decenniet. Orden utfärdades den 4 januari och innehöll en hel del punkter som är igenkänneliga även från senare tiders K 1, som t ex bestämmelser om musikkårens ridning, medelande om att livryttare 2/72 Andersson förordnats som korpral och att kvarka utbrutit bland A 1:s hästar, varför dessa skulle undvikas. Det meddelades vidare att regementskrigsrätten skulle sammanträda den 10 januari kl. 10.00 för att handlägga mål mot en volontär och en värnpliktig rörande misshandel m.m. Ordern var undertecknad av sekundchefen, översten och friherren Göran Gyllenstierna och kontrasignerad av regementskvartermästaren, ryttmästaren och greven Folke Bernadotte af Wisborg. I denna uppsats skall vi ströva vidare genom trettiotalet för att skapa oss en bild av regementets inre liv och yttre förhållanden. Vi kommer att återvända till de nyssnämnda herrarna, men först är det lämpligt att vi ägnar uppmärksamhet åt vissa grundfakta. Strax innan andra världskrigets utbrott höll en av Storbritanniens mest framstående generaler en serie föreläsningar om fältherrekonst. Under kriget stod det klart att teori och praktik inte alltid går hand i hand.
Organisation och verksamhet
Som beskrivits på annan plats i denna bok, innebar 1925 års försvarsbeslut och 1927 års härordning att det nya K 1 skulle vara organiserat på fyra skvadroner. En av skvadronerna skulle utbilda personal i teknisk tjänst, d.v.s. främst signaltjänst och kulsprutetjänst. De övriga skulle vara ryttarskvadroner. Officerskåren skulle bestå av en överste, en överstelöjtnant (eller en major), sju ryttmästare, tretton löjtnanter samt fem underlöjtnanter och fänrikar. Av underofficerare skulle det finnas fem fanjunkare och nio sergeanter medan det fast anställda manskapet, dit även underbefälen räknades, skulle utgöras av fem furirer av första klass, arton av andra klass, tjugotre korpraler och 180 meniga volontärer. Till detta kom de s.k. beställningsmännen, fjorton man i sjukvårds-, hovslagar- och vapentjänst. Det relativt stora antalet volontärer berodde framför allt på att dessa krävdes för den beridna tjänsten; regementet skulle ha 130 stamhästar per skvadron, sammanlagt c:a 530 hästar. Volontärerna anställdes i regel för en tid av tre år och man kunde få anställning (”sno värvning”), vid 17 års ålder. En särskild kategori var musikpersonalen, som vid K 1 skulle bestå av en musikdirektör, en musikfanjunkare, två musiksergeanter, tre furirer, två korpraler och tre musikvolontärer. Till dessa kunde även komma musikelever.
Vill du läsa hela artikeln om Livregementet till häst under 1930-talet? Ladda ner som PDF (154kB).