Wavells bakgrund

Den blivande lorden, fältmarskalken och vicekungen Archibald Wavell föddes 1883 och utnämndes till fänrik i höglandsregementet ”The Black Watch” 1901. Efter tjänstgöring i Boerkriget följde omväxlande trupp- och stabsbefattningar samt utbildning vid stabshögskolan och en resa till Ryssland för att lära sig språket. I november 1914 blev Wavell brigadstabschef vid fronten i Frankrike, där han året därpå förlorade ena ögat. Innan dess hade han hunnit med att gifta sig. Han återkom snart till Frankrike, där han kom att tjänstgöra vid Högkvarteret men sändes 1916 som brittisk militär representant till den ryske storfurst Nikolaus högkvarter i Kaukasus. I samband med revolutionen lämnade Wavell Ryssland, befordrades till överstelöjtnant och skickades till Mellanöstern. Han tjänstgjorde från slutet av kriget i Palestina och var 1920-1921 bataljonschef i sitt gamla regemente, som då befann sig i Tyskland. Sedan följde stabstjänst vid Försvarsministeriet och tjänstgöring som brigad- och som divisionschef, varefter han åter sändes till Palestina, denna gång som militärbefälhavare där. I dessa befattningar gjorde han sig känd som en förespråkare för flygvapnet och för moderna mekaniserade förband. Därpå befordrades han till generallöjtnant och utnämndes till chef för Södra militärkommandot i England. Som sådan höll han i februari 1939 en serie föreläsningar vid universitetet i Cambridge och det är om dessa föreläsningar som denna uppsats egentligen handlar.

Vill du läsa hela artikeln om Fältherreegenskaper enligt fältmarskalk Wavell? Ladda ner som PDF (26 kB).