Belgiska Kongo blev fritt den 30 juni 1960, men landet var ännu inte förberett att klara sig på egen hand. När självständighetsdagen kom utbröt oroligheter och stamkrig. Massakrer och övergrepp ägde rum och många av de belgiska invånarna började lämna landet. Den nationella, kongolesiska armén gjorde uppror och FN:s sändebud, amerikanen Ralph Bunce och svensken Sture Linnér, började lämna alarmerande rapporter.
Den 11 juli 1960 förklarade sig den rika gruvprovinsen Katanga självständigt från Kongo. Utbrytningen hade förberetts av européer, med anknytning till gruvindustrin, som stödde Moise Tshombes politiska parti. I norra Katanga utbröt därefter inbördeskrig mellan olika balubastammar och Moise Tshombes gendarmeri.
Kongos förste president, Joseph Kasavubu och premiärminister Patrice Lumumba ansåg att självständigheten var i fara och ansökte om omedelbar hjälp från FN. Om denna hjälp dröjde meddelade Lumumba att man i stället borde vända sig till Sovjetunionen. FN:s säkerhetsråd beslutade att sända fredsbevarande styrkor till Kongo.
Den 15 juli 1960, 48 timmar efter beslutet, landade de första FN-trupperna i Kongo och inom 14 dagar hade 9 000 man FN-trupp och 2 200 ton utrustning förts in. Operationen understöddes av 30 länder och under de år som Kongokrisen varade skulle Sverige sända 9 bataljoner till Kongo. Utspridda över ett land fem gånger så stort som Sverige, skulle ONUC försöka förhindra de blodiga stamkrigen.
Efter en begäran från FN den 23 september 1961 beslöt den svenska regeringen att några jaktplan skulle ställas till ONUC:s förfogande. Sju dagar senare flög fem J 29, den s.k. Flygande Tunnan, till Léopoldville.
Den svenska FN-bataljonen överfördes under augusti 1960 till Elisabethville i Katanga. Där de under hösten hade svåra sammandrabbningar med det Katangesiska gendarmeriet. Efter striderna i december behärskade FN-styrkan till slut hela Elisabethville.
Från Elisabethville flyttades den svenska bataljonen till Kaminabasen. I närheten låg den katangesiska stödjepunkten Kaminaville, som behärskade järnvägslinjerna till Kamina. På nyårsafton 1962 ryckte FN-styrkan fram mot Kaminaville och snart upphörde all organiserat motstånd. I januari 1963 gav Katanga upp sin självständighet och förenades med resten av Kongo.
Den sista svenska bataljonen lämnade Kongo 1964. Flera soldater dekorerades för tapperhet, många sårades och 19 svenska FN-soldater förlorade livet. Totalt omkom över 200 soldater i FN:s tjänst i Kongo 1960-64.
Sverige har sedan 1964 deltagit i samtliga fredsfrämjande insatser som genomförts i Kongo.
Pressbilder
Pressrelease