Försvaret under det kalla kriget - Viktig del av 1900-talets kulturarv

Detta har också Sveriges Riksdag gett SFHM i uppdrag att göra. För att ge en bakgrund till detta uppdrag följer här därför ett försök till sammanfattning av Sveriges anpassning till förhållandena under Kalla kriget. 

Stora skeenden under 1900-talet

För Sverige liksom för stora delar av Europa i övrigt innebar 1900-talet demokratins slutliga genombrott, med allmän och lika rösträtt, hemliga val och fri opinionsbildning – en utveckling som dock i åtskilliga stater också kantades av fördröjningar och bakslag. En annan huvudtendens, delvis kopplad till demokratiseringen, var den närmast explosiva ekonomiska utvecklingen och det både ökade och breddade välståndet. 1900-talet präglades emellertid också, och detta mer än något annat tidigare århundrade, av djupgående säkerhetspolitiska motsättningar och öppna och kalla krig. Dess första årtionde samt 20- och 90-talen kan närmast ses som undantagen i förhållande till de övriga 70 åren av mer eller mindre överhängande hot. Tillkomsten av kärnvapnen 1945 lade en ny, existentiell dimension – alltjämt närvarande om än knappast lika akut längre – till den samlade hotbilden. Det Kalla krigets ”utbrott” omkring 1948, kom att sätta sin prägel på Sverige fram till Berlinmurens fall 1989.

Allt detta fick djupgående intellektuella, känslomässiga, materiella och organisatoriska konsekvenser för individerna och samhällena. För ett land som Sverige kan man tom. hävda att säkerhets- och försvarsfrågorna kom att genomsyra samhället och de enskilda medborgarnas liv. I ett hotande läge kunde den vuxne medborgaren inkallas till totalförsvaret med omedelbar verkan och därmed bryta upp helt från vardagslivet.

I en bred kulturhistorisk – museal – skildring av 1900-talet har hoten och de motsvarande försvarsåtgärderna en självklar plats, vid sidan av demokratiutveckling, välståndsexplosion, infrastrukturutbyggnad osv. En levande presentation genom det nya nätverket av museer skall hjälpa våra barn, barnbarn och oss själva att få ett allsidigt perspektiv av detta århundrade.

Djupgående ideologiska/politiska motsättningar

Man kan med fog hävda att huvuddelen av 1900-talet präglades av en mer djupgående ideologisk konfrontation än många tidigare epoker i historien. De från 30-talet framväxande stora diktaturerna hade båda globala frälsningsambitioner, det nazistiska Tyskland därtill en uttalad expansionsvilja i det europeiska området. Skiljelinjen i förhållande till de stora demokratierna Storbritannien och Frankrike var helt tydlig, dessas politik däremot inledningsvis föga beslutsam. Sverige och några andra mindre stater befann sig entydigt i det demokratiska lägret, vissa andra småstater intog däremot något slags mellanställning.

Enorma rustningar och hög beredskap

Från mitten av 30-talet blev upplevelsen av direkt krigshot allt mera tydlig. Hela Andra Världskriget (VK II) men också de inledande 15-20 åren av det Kalla Kriget (KK) kännetecknades av ett akut krigshot för Sveriges och huvuddelen av Europas del, baserat på genuin osäkerhet om diktaturernas avsikter och existensen av enorma militärpotentialer. Vi befann oss mitt i VK II krigsområde, resp. vid gränsen mellan Väst och Öst under KK. Vi krävde därför länge, att huvuddelen av vårt totalförsvar skulle vara omedelbart insatsberett efter en snabbt genomförd mobilisering, en ambition som i dagsläget ter sig mycket svårmotiverad.

Kärnvapenhotet

Till detta kom kärnvapenhotet. Även om kärnvapen skulle komma att användas mot oss mer ”i förbigående” som en del av ett storkrig, skulle förödelsen bli enorm, och några betryggande motåtgärder var inte möjliga. Minst av allt kunde vi bygga upp en egen kärnvapenavskräckning i stormaktsmening.

Successivt förändrad världsbild

Från 1960-talet (ungefär efter Kubakrisen) gick det kalla kriget in i en lugnare fas. Krigshotet upplevdes knappast längre som lika akut, men stormakternas militära resurser ökade kontinuerligt och deras beredskap vidhölls på en extremt hög nivå. (Aldrig förr har så stora stater under så lång tid upprätthållit en så hög beredskap!) Efterhand på 70- och 80-talen sänktes också den reella svenska beredskapen till väsentliga delar, inte minst som konsekvens av uttunnade repetitionsövningar inom armén.

Politiskt samförstånd

Den internationella miljön och hotbilden krävde från mitten av 30-talet stora nationella uppoffringar för att i möjligaste mån trygga säkerheten. Under hela den aktuella perioden förelåg i Sverige ett huvudsakligt samförstånd om den förda politiken, trots skiljaktigheter om NATO, om svenska kärnvapen och om anslagen till totalförsvaret.

”Vaksamhet – samhällsanda”

”Vaksamhet – samhällsanda” var viktiga motton som stimulerade bred delaktighet för de nationella säkerhetsintressena. Priset var emellertid en sträng konformitet inom vars ram åsikts- och yttrandefriheten naggades i kanten (VK II) och en omfattande personkontroll bedrevs.

Allas delaktighet

Allas delaktighet underströks, manifesterad i uttryck som folkförsvar och totalförsvar. Man betonade att totalförsvaret omfattade i stort sett hela samhället.

Starkt försvar

De strategiska koncepten formulerades i termer som ”starkt försvar”, ”försvar tills hjälp anländer” och ”angrepp olönsamt”. I militära termer handlade koncepten om att ”förhindra att en angripare får fast fot på svenskt territorium” och om ”ett segt djupförsvar”.

En stor krigs- och fredsorganisation

De konkreta åtgärderna kunde efterhand, under 50- och 60-talen, baseras på en allt starkare samhällsekonomi. En stor krigs- och fredsorganisation upprätthölls under denna period, trots omfattande kvalitetshöjningar. Senare, med början kring 1970, inleddes emellertid en minskning av hela organisationen.

Egen försvarsindustri

Vid inledningen av VK II förfogade Sverige endast punktvis över en kvalificerad vapenindustri, och mycken materiel fick importeras. Det blev därför en stark strävan att göra landet så självförsörjande som möjligt. Efter hand under KK kunde den leverera alltmer avancerad utrustning, samtidigt som grundprincipen om ”high-low-mix” i förband och deras utrustning bibehölls.

Försörjningsberedskapen

Även för det ekonomiska försvaret fanns en stark självförsörjningsambition, som bl.a. tog sig uttryck i stark satsning på elenergi, omfattande kol- och oljelagring och lagring av insatsvaror för jordbruket, allt inom ramen för en mycket omfattande och systematisk försörjningsplanering. Också det tidiga svenska kärnenergiprogrammet (den s.k. svenska linjen) under 50- och 60-talen kan delvis ses som ett uttryck för denna strävan till självförsörjning. Den svenska linjen hade dock en koppling också till de svenska kärnvapenambitionerna.

Civilförsvaret

Civilförsvarets syfte var att skydda civilbefolkningen i krig, främst genom att låta uppföra ett mycket stort antal skyddsrum av olika slag. Denna byggnadsverksamhet fortsatte ända in på 90-talet. Under den tidigare delen av KK fanns också en mycket omfattande utrymningsplanering, som skulle göra det möjligt att snabbt tömma de större städerna vid hot om bombning.

Psykförsvaret

Stor vikt lades vid att förbereda media (Sveriges Radio och dagstidningarna) för en krigssituation. Man vände sig också direkt till allmänheten med broschyrer som ”Om kriget kommer” och information i telefonkatalogerna.

Sverige – en schweizerost

Totalförsvaret understöddes vidare med ett mycket stort antal befästningar för skilda ändamål: ledningscentraler, befolkningsskyddsrum, oljelager, hela industrianläggningar, befästningar. Landet kom att bli som en schweizerost.

”Alla” delaktiga, ett militärt-industriellt-förvaltningsmässigt komplex

Totalförsvaret sades vid början av 80-talet omfatta 2,8 miljoner människor efter mobilisering. Detta innebar naturligtvis enorma krav på personalplanering, som tillgodosågs genom en kombination av plikttjänstgöring och frivillighet. För den manliga delen av befolkningen rådde värnplikt mellan 18 och 47 års ålder, för den civila delen av totalförsvaret motsvarande plikt för kvinnor och män i vissa fall ända upp till 70 år. Därtill kom frivillig utbildning via reservofficerssystemet mm. Under åtminstone de första 30 åren efter VK II återfanns reservofficerare på ett mycket stort antal befattningar inom näringslivet och den offentliga förvaltningen. Detta bidrog i hög grad till att Sverige inte bara hade, utan tom. var ett militärt-industriellt-förvaltningsmässigt komplex.

Svenska kärnvapen

En särskild dimension såväl konceptuellt som beträffande praktiska åtgärder hade planerna på svenska kärnvapen, som de utvecklades och sedan avklingade under 50- och 60-talen. Frågan hade givetvis ett mycket stort antal allmänpolitiska, säkerhetspolitiska och försvarsstrategiska dimensioner, förutom att den som nämnts berörde viktiga delar av den svenska energipolitiken.

Minnet av Kalla Kriget

Att skildra alla delar av totalförsvaret under KK är naturligtvis inte möjligt. Statens Försvarshistoriska Museer och Statens Maritima Museer försöker dock att visa väsentliga delar av det militära försvaret och bevara det för framtiden. För om du inte vet var du kommer ifrån – hur vet du då vart du är på väg?